Hemma

Åter hemma på Terrassen och det är verkligen en skir grönska som möter oss men det finns ännu lite snö kvar i slalombacken. Tack till alla er som följt oss, lämnat kommentarer, bistått med redigering och som burit oss i bön. Mission completed.

Entotto

Resan hit gick bra vi fick stanna vid alla checkpoints men vad gör man inte för att komma fram.

Idag har vi packat upp här och delat upp i nya högar, Sverige, Mekanissa och ge bort. Nu gäller det att vila och återhämta sig efter värmen och turbulensen runt Aira. Tänk att få vrida på vattenkranen och det kommer vatten, det är små saker som ger oss glädje. Vi njuter av att det är svalare på natten så det går bra att sova. Nu ser vi framemot att få träffa Harry, vårt barnbarn och alla er andra. Kram

Plötsligt händer det

Gått och väntat på att den skulle slå ut, Afrikas blå lilja och den gjorde det nu innan vi reser härifrån. Vemodigt att åka men allt har sin tid och nu ska vi snart återvända hem till Örnsköldsvik. Ute är det ganska varmt 31 grader, kvalmigt och åskan mullrar, få se om det blir något regn. Lunch idag hos Jimata, för er som vet vem han är, vår banan och papaya leverantör. Några saker som ska ställas till rätta uppe på jobbet innan det är kvällsmat hos Tafasse och Turonesh. Imorgon bitti kl 06 bär det av till Addis om allt fungerar som det ska. Vi har pack utrymmet fullt så undrar hur tjafsigt det blir vid vägspärrarna. Vi får överlämna allt och be om Herrens beskydd.

Nytt ansikte

Vår medhjälpare Gabanesh ville plötsligt bli förflyttad till annat jobb på sjukhuset. Hon kunde inte jobba natt hos oss och då gick hon miste om nattersättningen.

Då kom adde Urge istället och hon är mycket duktig att sy samt lär sig snabbt hur det ska vara. Hon ser även möjligheten att kunna använda rest bitarna. Veckan som gått har hon sytt pack dukar, håldukar, benskydd och lakan till operations avdelningen. Känns bra att hon är den som fortsätter här.

Avskedsmiddag

Ibland blir man informerad bara av en chans, satt och pratade med våra chefer ang våra anställda. Då berättade de att det planerades en avskedsmiddag för oss samma kväll i vårt hus om det gick för sig, 6 personer sas det då. Man kan inte säga nej precis och strax innan jag skulle gå hem för dagen kom frun och undrade om vi hade 12-14 stolar, för det var nog antalet personer som skulle komma. Det blev en trevlig kväll med 12 personer runt bordet. De är duktiga på att använda superlativer..

Nu är det sista helgen i Aira och inbjudningarna duggar tätt men man kan bara äta inhemska mat två ggr /dag i alla fall om man heter Edmark i efternamn. På måndag åker vi till Addis har vi tänkt.

Besök som gör oss glada

Babu fanns i Mendi när Gunnar kom dit 1986 och levde under mycket svåra förhållanden. Hans mamma var död och pappan drack för han klarade inte av livet. Sen träffades vi här i Aira och han var Jonatans söndags barnvakt. Lite hjälp fick han av oss och han har alltid funnits i vår närhet. Idag har vi besökt hans hem och familj i Gimbi. Ett fint och välskött hem trevligt att det gått så bra för honom trots den tragiska uppväxten. Följeslagare i vår bil var Abbebe, vår rullstolsbundne vän som levt här på sjukhusområdet i 29 år och varit utanför Aira EN gång under alla år. (Gulisso).

Han hade ett ärende till den statliga banken eftersom Aira banken är stängd/rånad för andra gången. Oj vilka stora och nyfikna ögon som fick se mycket nytt.

Alla människor som tittade storögt i Gimbi då Gunnar körde Abbebe i hans rullstol. Lyckad blev utflykten då allas våra ärenden blev utförda till belåtenhet.

Spår av regn

När det regnat några gånger dyker plötsligt denna ståtliga blomma upp såg den i Addis sist och nu finns den här! Just nu mullrar det så troligtvis en skur även idag. Idag, om fyra veckor är vi åter i Örnsköldsvik, tänk vad tiden gått fort. Inte blev det som vi tänkt men det blev ändå två bra år. Härligt att få träffa gamla bekanta, många har det gått väldigt bra för. Det känns roligt att ha den vetskapen med sig hem.